måndag 31 maj 2010

Åh

Kolla här då. Två högerstrumpor. Tror fan att det var jobbigt att springa i morse.

fredag 28 maj 2010

Tadaa!


Det har varit ett väldigt tjat, så nu kommer bilder. Nu är det bara typ lite lister och nån tröskel som fattas. Ja, och lite möbler och tavlor och lullull och piff då.
Här har vi köket ur en vinkel: Ville inte ta bort alla grejer, för det ska ju synas att nån bor där...


Och här är matplatsen. Den ser lite fattig, enslig och pluttig ut men det blir väl bättre med matta och grejer.


Och så vardagsrummet sett från matdelen då. Ja, som sagt. Det fattas piff. Och TV. Men golvet är så sjukt snyggt! Fast här ser det ut som ett helt random parkettgolv.


Köket sett från vardagsrummet. Ber om ursäkt för att jag presenterar helt uppenbara fakta.
Mona Lisa har kommit upp iallafall, och hon har en helt egen spot.


Ja, och här kan man då se att man numera kan se rakt genom hela huset. Numera får man alltså skyla sig när man går från sovrum till dass, för häcken in till grannen är kapad. Och nästan ingenstans kan man stå och dansa utan att riskera att bli sedd.
Kolla snygga tavlan till höger! Skulle vilja säga att jag målat den, men då blir väl den riktiga konstnären sur.



torsdag 27 maj 2010

För ett lite flashigare liv


1. Smurfa in här eller här. Läs och begrunda.

2. Bli medlem. Om du har en blogg, bli VIP-medlem.

3. Berätta för dina kompisar.

4. Ät, drick och var glad. Eller nåt annat. Gratis.

5. Facebooka, twittra, blogga eller nåt annat om ovan nämnda upplevelse.

Bra va? Ju fler medlemmar, desto fler möjligheter att äta, dricka och vara glad, med mera.

torsdag 20 maj 2010

Om det fina med skrattrynkor

Fyra veckors konstant kisande mot solen har givit resultat; jag har nu flera gånger i rad lyckats köpa vin utan att visa leg. Sweet.

Prisa gud!

I helgen hade vi senioraktivitetsåterfall. Vi var på loppis. Det var i nån lada och det var kallt så ända in i jävelen, men hej vad vi fyndade. Vi köpte en lampfot som ser ut som en mager rymdraket:

Vi tänkte måla den i nån piffig färg. Eller troligen svart. Svart är bra. Svart är som rymden och tystnaden: Bra.

Och så köpte vi en lampfot i glas:

Och så köpte jag två halsband, men jag vet inte riktigt var jag har lagt dem.

Hursomhelst. det som givit upphov till mitt nära nog religiösa lyckorus är inte lampfots- eller loppisrelaterat, utan naturligtvis matrelaterat. Jo, det är så att hällen är på plats! Den tog så lång tid att tillverka att man skulle kunna tro att det var en magnetröntgenapparat eller rymdfärja som var beställd, men nu är den alltså här och inkopplad och glädjen vet faktiskt inga gränser. Detta stora firades under pompa och ståt med kvibillepasta med stekt halloumi. Så här såg hällen ut innan jag grisade ner den med diverse ostflott:

Det är sant, det de säger om induktion; det går fort. Halloumin var illa ute där ett tag.

onsdag 19 maj 2010

Om den spännande invigningen av ugnen

Vad är det här då? en högteknologisk pepparkvarn? Nä, det är en högtalare till datorn. Tyvärr blir ljudet sämre med den i- än urkopplad. Lite tråkigt ju. Men det är nog bara för att vi har en überMac.

Men kolla här då! Pour homme står det på lådan. Jeanette har köpt en manshögtalare! Nu blev det sådär fel igen ju!


Jaja, skit i det. Ugnen kopplades in förra veckan! Dagen efter var jag oerhört sjuk i snuva och halsont men ville ändå premiärköra den. Vad kan man göra som äv väldigt enkelt? Jo, ugnad banan! In med den.

Jag hade ugnen på varmluft med ånga för jag tänkte att det borde passa en banan. Hade tänkt fota medan den var gul men jag blev tvungen att gå på toa och när jag kom tillbaka var den redan svart så jag fotade en annan gul banan som lutade sig lite nonchalant mot några köksredskap.


När det sipprar ut vätska från antiexplosionshålen börjar den lite närma sig färdig. Det var då mkt svårt att få fokus på själva bananen, kanske pga ångan. Då borde jag naturligtvis stängt av autofokusen, men det kom jag inte på förrän nu.


När bananen ugnats färdigt snittade jag upp den som en abborre ungefär. Ritsch!


Sen goffade jag ur grejset och tjoffade ner i en skål med glass.


Sen på med sirap. Det ska vara ljus sirap!
Sen åt jag detta. Till middag.


Och sen ugnade jag en banan till och åt, även den, med glass och sirap. Detta slipper ni se bilder på.

Sirapsflaskan har numera en praktiskt schpritzekorsch. Mkt bra! Kan ha varit så länge, men man köper ju inte sirap varje vecka precis.


Nu om annat. Fläkten har mist sin skyddande hinna.


Och kylskåpet är i bruk. Det ska öppnas med en fotpedal, något som i början kändes omöjligt att lära sig men efter bara en vecka känns helt naturligt.



tisdag 11 maj 2010

Gagaa

Som motvikt till alla pensionärsaktiviteter vi deltagit i senaste tiden var vi i helgen på Lady Gaga-konsert men för att inte helt tippa över mot fjortishållet hade vi dock sittplatser. Så där satt vi danssugna och ihattenglada bland vad som från Gagadamens perspektiv måste sett ut som tusentals döda sälar på en klipphäll. Inte ett finger som vickade i takt om man bortser från tonårstjejerna bredvid mig som gjorde flera tappra men fruktlösa försök att stå upp och dansa och liknande vilda tilltag. Vid varje försök fick plötsligt den sura damen bakom dem tillräckligt mycket liv i sin trötta lekamen för att peta dem i ryggen och säga åt dem att sitta ner. Detta pågick tills jag med den självklara pondus och auktoritet som följer med min mogna uppsyn sa till dem att jag tyckte att de skulle stå om de ville det. Det ville de. Så det gjorde de. Resten av konserten.

Eftersom jag såhär i efterhand kan se rimliga anledningar till att man inte ska få stå på sittplats - till exempel så dör man ju om man trillar framlänges - så var detta första och sista gången jag köpte sittplats på en pop- eller rockkonsert. När jag blir för gammal eller tråkig eller sur eller tråkig för ståplats så stannar jag hemma.

Jag skulle här vilja bifoga en högkvalitativ bild från konserten men Macen vägrar kategoriskt kommunicera med min telefon. Vill väl bara prata med iPhones, kantänka.

tisdag 4 maj 2010

Hausfrau

Jag vill inte framstå som en person som bara ägnar sig åt kändistester och redovisning därav, så nu tänkte jag uppvisa mina matlagningskunskaper. Minns då att vi inte har något kök. Men. Vi har blivit kompisar med elgrillen! I den kan man grilla korv, grilla korv, grilla korv och grilla mackor, men kanske, tänkte jag, kan man även grilla annat. Givetvis kan man det. Så jag grillade tunnbrödsrullar med tomatsås, keso, svamp, paprika och kvibille gräddädel. Oregano skulle också varit i, men går ju även att lägga ovanpå om man nu skulle glömma. Fast den flyger bort när man blåser för att maten ska svalna så att ha den i är nog ändå att föredra. Gott blev det! Kan ses som ett desperat rop efter hemmapizza och det är det ju också. Hade blivit godare med redig ost istället för keso, men vi försöker hålla en lite halvslank linje här hemma, så...



Nackdelen var väl att det blev en smula kladdigt i grillen. Men det är inget problem, för man kan ta bort grillytorna och diska dem. Vilken grej!




Det förekommer förfrågningar om bilder på renoveringsarbetet, men något sådant har faktiskt inte förekommit på ett tag. Förrän idag! Jeanette målar skjutpartiet! Ojoj!



Och så kan vi diska i maskin nu. Om vi kopplar maskinen till en sladdvinda. Om någon tycker att detta är ett obra förfarande så blunda.



Kanske har jag inte visat myshörnan förr? Där är tanken att vi ska ha snygga dynor, men vi börjar bli ganska fästa vid yogamattan från GeKås.



I stora staden Malmö har vi köpt en fin, röd äggaklocka. Jag vrider upp den ibland för att kolla hur högt den ringer.



Och på kylen har vi en storvinst. Kanske köper vi en segelbåt.



Om man kommer hit och hälsar på så kan man få sova härinne. Vi kallar det fyllecellen. Väggarna är inte svarta, utan färgen heter asfalt. Vi vill ju inte överanvända gråskalan.


Pinsamt, detta

Jag hade ett fel i konstiga kändiskroppar-testet! Men det är faktiskt bara för att jag tänkte att det kan inte vara Tori Spelling på två ställen. De brukar aldrig ha samma svar två gånger! Just i det testet kan man ju i och för sig tycka att Tori Spelling hör hemma två gånger, faktiskt. Men ändå: Bah!