Om tejp

Idag bilar snickaren upp köksgolvet. Viktigt inför en sådan händelse är att omsorgsfullt tejpa igen öppningar till rum man inte vill ska fyllas med ondskefullt cementdamm. Så jag tejpade. Och tejpade. Omsorgsfullt tejpade jag igen flera dörrhål. De tejpades alltså igen med omsorg.

När jag så skulle fly till gymmet upptäckte jag, till skapligt stort förtret, att jag omsorgsfullt hade tejpat in min jacka, med nycklar i fickan, i ett av de omsorgsfullt igentejpade rummen, oklart vilket av dem. Sen log turen faktiskt mot mig en smula när jackan, till stor glädje, återfanns i det första rummet jag valde att omsorgsfullt tejpa upp i jakt på densamma. Tack för detta. När jag så omsorgsfullt tejpat om den omsorgsfulla tejpningen tänkte jag för mig själv att en sådan omsorgsfull tejpning egentligen borde dokumenteras för eftervärlden, men då kameran var omsorgsfullt intejpad i sovrummet blir denna önskan ett olösligt moment 22. Turligt nog hade jag redan före tejpinfernot tagit minneskortet ur kameran med intentionen att uppvisa Jeanettes nya sjökotatuering, egenhändigt tatuerad av undertecknad med spritpenna. Denna bild får ni alltså hålla till godo med.

Till slut lyckades jag alltså slita mig från tejpfilosofiska frågor och ta mig till gymmet, där jag ägnade en timme åt favoritdisciplinerna gång i uppförsbacke, bröstpress och bastu. Väl ute från gymmet utförde jag dagens samhällsnyttiga gärning då jag hjälpte en parkeringsvakt identifiera en gul Chevrolet som just en Chevrolet (du som fick boten kan tacka mig i kommentarsfältet nedan) varpå jag stegade mot biblioteket i syfte att äta en andra frukost samt tillskansa mig ett exemplar av senaste pappers-QX. Denna tidskrift var dessvärre slut (ett verk av Åke Green-maffian?) så istället för att läsa om min stora idol Nour fick jag i dagens upplaga av Dagen, en kristen dagstidning som - inledningsvis framgångsrikt - poserar som vanlig dagstidning, erfara att 28% av röstande i en omröstning tycker att Ulf Ekman vore mest lämpad som andlig rådgivare åt regeringen. Jag vet inget om de andra kandidaterna men tanken på Ulf Ekman i regeringssammanhang känns inte riktigt optimal. Faktiskt skulle det kunna bli det som får mig att till slut emigrera. Klimatet är ju inte nåt man stannar för.