Gagaa

Som motvikt till alla pensionärsaktiviteter vi deltagit i senaste tiden var vi i helgen på Lady Gaga-konsert men för att inte helt tippa över mot fjortishållet hade vi dock sittplatser. Så där satt vi danssugna och ihattenglada bland vad som från Gagadamens perspektiv måste sett ut som tusentals döda sälar på en klipphäll. Inte ett finger som vickade i takt om man bortser från tonårstjejerna bredvid mig som gjorde flera tappra men fruktlösa försök att stå upp och dansa och liknande vilda tilltag. Vid varje försök fick plötsligt den sura damen bakom dem tillräckligt mycket liv i sin trötta lekamen för att peta dem i ryggen och säga åt dem att sitta ner. Detta pågick tills jag med den självklara pondus och auktoritet som följer med min mogna uppsyn sa till dem att jag tyckte att de skulle stå om de ville det. Det ville de. Så det gjorde de. Resten av konserten.

Eftersom jag såhär i efterhand kan se rimliga anledningar till att man inte ska få stå på sittplats - till exempel så dör man ju om man trillar framlänges - så var detta första och sista gången jag köpte sittplats på en pop- eller rockkonsert. När jag blir för gammal eller tråkig eller sur eller tråkig för ståplats så stannar jag hemma.

Jag skulle här vilja bifoga en högkvalitativ bild från konserten men Macen vägrar kategoriskt kommunicera med min telefon. Vill väl bara prata med iPhones, kantänka.