I helgen hade vi senioraktivitetsåterfall. Vi var på loppis. Det var i nån lada och det var kallt så ända in i jävelen, men hej vad vi fyndade. Vi köpte en lampfot som ser ut som en mager rymdraket:
Vi tänkte måla den i nån piffig färg. Eller troligen svart. Svart är bra. Svart är som rymden och tystnaden: Bra.
Och så köpte vi en lampfot i glas:
Och så köpte jag två halsband, men jag vet inte riktigt var jag har lagt dem.
Hursomhelst. det som givit upphov till mitt nära nog religiösa lyckorus är inte lampfots- eller loppisrelaterat, utan naturligtvis matrelaterat. Jo, det är så att hällen är på plats! Den tog så lång tid att tillverka att man skulle kunna tro att det var en magnetröntgenapparat eller rymdfärja som var beställd, men nu är den alltså här och inkopplad och glädjen vet faktiskt inga gränser. Detta stora firades under pompa och ståt med kvibillepasta med stekt halloumi. Så här såg hällen ut innan jag grisade ner den med diverse ostflott:
Det är sant, det de säger om induktion; det går fort. Halloumin var illa ute där ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar