Golv

Ja, vi har golv nu. Javisst! Det är svart och grått och rutigt och oerhört snyggt. Och snickaren har tillochmed lyckats få till kanterna på ett sätt som mitt autistiska symmetrisinne finner tilltalande, så jag slipper bära mörkläggningsglasögon när jag vistas i mitt eget kök. Och när jag får tråkigt nån gång ska jag tillverka schackpjäser av super clay och sen kan vi motionera hjärnorna på heltid och behöver aldrig koppla in teven. Faktum är att jag inte saknar teven. Detta faktum torde vara chockerande för alla som känner mig och själv fattar jag ingenting. Kanske är det ytterligare ett symtom på min begynnande 30-årskris. Men golvet är snyggt iallafall.

Och så har vi en skälvande början till ett kök. Ett kök! Faktum är dock att jag inte saknar köket så mycket. Måste vara så att min lättja trots allt är större än mitt ändå ganska stora intresse för matlagning. Och troligen har jag bättre blodvärde än någonsin tack var alla leverpastejmackor. Jeanette ser dock fram emot att åter få ståta med sin paradrätt wokgrönsaker med keso. :o)

Men Jeanette kommer nog, när allt är färdigt, sakna att springa runt som en chinchilla längs väggarna med sin lilla sopborste och -skyffel. Då får hon börja spela golvschack i stället.