Talang 2010

Jag lider inte brist på fantastiska talanger iallafall. Jag kan både känna igen kändisar som man digitalt bytt kön på och identifiera kändisars gravidmagar. Så bra jag är!







Inga nya bilder på hemmet. Ser ut som innan. Okej, kanske i morrn.

Man undrar ju

Vad är det för fel på karln? Vem hånflinar snett hela tiden? Och varför?

Pyttefnuttehäst

Önskelista:

1. En pyttehäst som är så söt att jag nästan dör.

2. Fred på jorden.

Haha

Läser dumpningsbrev på nätet. Detta låter som nånting jag har skrivit, Men det har jag inte:

”Kära Dave
Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag gör slut. När du i förra veckan sa att du röstade på McCain trodde jag att du skojade. Men när du sa det igen i torsdags förstod jag att du menade allvar. Och när du sa att Palin är ”mycket duktig” ville jag bara spy. Jag visste att du hade dina begränsningar, men jag visste inte att du var efterbliven. Jag önskar att jag kunde säga att jag fortfarande vill vara din vän. Men det vill jag inte.”

Rekrytering

Häromdagen köpte vi en mobil (inte telefon) till två små nyfödda pojkar. Affärstanten upplyste med dyster min om att de just för tillfället bara hade tjejmobiler inne, varpå jag gjorde ett halvhjärtat försök att ifrågasätta det påstådda faktum att fåglar, paraplyer och diverse andra djur och föremål i olika färger är tjejgrejer, men man orkar ju liksom inte hålla på så mycket när folk ändå inte fattar. Hursomhelst så utmanade vi ödet och köpte trots allt en mobil. Såhär ser den ut:

Kanske har hon rätt ändå. De filtade ulldjuren ser nog lite feminina ut. Speciellt den vänstra krokodilen där. Jag vet inte om någon närstående till de arma barnen läser detta, men om det om sådär 16 (eller 30) år visar sig att de blivit bögar, feminister, syslöjdslärare eller på något annat sätt allvarligt skadade av detta så tar vi på oss det, okej?
Sorry.

Keso

Idag hällde jag ut tre dunkar mjölk. En var köpt igår, var oöppnad och har av någon anledning (jag glömde väl bort den) stått ute över natten. En annan gick ut 18 april. Det var inte så farligt. En tredje gick ut 9 april. Den var riktigt läskig. Den gick över hälla ut-gränsen för ganska längesen, och när den väl hade gjort det så ville ju ingen befatta sig med den. Men idag kom jag till den mogna insikten att den antagligen inte kommer försvinna av sig själv. Så jag hällde ut den. Som sagt.

Annars då. Väntar mest på vitvaror. Inte så mkt nytt att visa upp. Men kolla in våra sopsorteringskärl:

Och den alfabetiserade kryddlådan.

Och snyggbrickan från stora möbelvaruhuset. Sån behöver ju inte alla andra hålla på och köpa.

Om knugar och andra

Victoria ska alltså överlämnas till Daniel av sin far. Kungahuset bevisar härmed en gång för alla sin enfald och monarkin sin brist på existensberättigande. Frågan är nu om de tänker ta det ett litet steg längre och dagen efter bröllopsnatten uppvisa ett blodigt lakan. Fin tradition på vissa ställen i världen.

Veckans soundtrack

Runt, runt, runt i huvet går den. Touch me. Inte videon, alltså, utan låten. Så nu delar jag med mig, hehe.

Och ibland är det Güntherversionen. Lovely. Tre dagar i sträck nu.

Halleluja

Här går man runt som en dum ateist och bara låter bli att tro på gud, påskharen, tandfen och annat och så bara - BAM! - får man ett såhär tungt bevis för guds existens i ansiktet, som en örfil så hård att man har tinnitus i minst en kvart! Tydligen finns det helt korrekta profetior i Bibeln! Tydligen har Jesus förutspått att: "Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen."

Jag blir alldeles kall. Det är ju verkligen jordbävningar, svält och annan skit på den ena platsen efter den andra. Hur kunde Jesus veta? Hur går jag vidare? Måste ju gå med i kyrkan igen. Gäller det gamla dopet då eller måste jag döpa om mig? Och får jag isåfall presenter?

Fight

Nu har det hänt grejer, alltså! Köket tar form. Igår lades den gigantonorma bänkskivan på ön. Ann och Catarina kom över för att slå Jeanette eftersom hon lurat iväg dem med fullt släp till stängd återvinningscentral och tur var väl det. Inte att de lastade skräp förgäves, alltså, utan att de kom. För bänkskivan var tung. Och stor. Nedan kan den beskådas. Den blyge violen bakom fläkten är snickarn.

Och titta! Vask! Och kran! Ur kranen kommer det fullt drickbart vatten. Fina grejer.

Här är ett hål som ska fyllas med en ugn. Inte vilken skitugn som helst, utan en ångugn. Åh, så saftiga söndagsstekarna ska bli!

Beskåda detta under över alla under. Skjutpartiet är vitt! Det skedde dock tyvärr inte genom något gudomligt ingripande, utan vi fick måla det.

Poppig fläkt va? Tyvärr är det vit- och blårandiga bara skyddsplast och denna ska tas bort sen. Lite av en besvikelse.

Här kan man se den fruktansvärt snygga och kanske lite psykedeliska tapet som vi hittade i en affär i Budapest(på väggarna alltså), varpå Jenaette tiggde till sig en bit som jag fick bära runt på hela dagen och sen tvingade hon en stackare på Colorama att leta upp den. Så om man inte gillar den kan man hålla det för sig själv.

Gimme fud

Okej, nu saknar jag köket. Så in i helvete. Man får svära på sin egen blogg.

Husomhelst. När jag får kök ska jag äta chèvretoast varje dag. Varenda dag. Och pasta med kvibillesås. Och så får jag nog träna en hel del.

Under tiden funderar jag på vad jag ska göra med mitt liv. Trots min oerhört respektabla ålder ska jag förvärvsarbeta i 35 år till, och risk finns att så många år inom vården förvandlar mig till patient på någon låst institution med rastgård. Alltså tänkte jag komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Och alltså har jag gjort arbetsförmedlingen intressetest.

Då ska vi se. De tycker att jag borde bli skådespelare, regissör, dansare eller musiker. Eller varför inte scenograf, konstnär eller författare?

Tack så mycket, alltså! Det var ju många intressanta förslag och nu ska jag bara bestämma om jag ska damma av flöjten (som nog rostat sönder), stämma gitarren (som jag aldrig spelat på), återuppta baletten (som jag slutade med när jag var fyra) eller söka in till konstfack eller scenskolan. Baggis ju.

Mysteriernas mysterium. Fotomodell, ett lite udda men existerande yrkesförslag, dök inte upp. Jag känner mig kränkt.

Egna spåningar ger delfintränare, astronaut, performancekonstnär och luftskrivare. Möjligen kung eller proffessionell tv-tittare.

Golv

Ja, vi har golv nu. Javisst! Det är svart och grått och rutigt och oerhört snyggt. Och snickaren har tillochmed lyckats få till kanterna på ett sätt som mitt autistiska symmetrisinne finner tilltalande, så jag slipper bära mörkläggningsglasögon när jag vistas i mitt eget kök. Och när jag får tråkigt nån gång ska jag tillverka schackpjäser av super clay och sen kan vi motionera hjärnorna på heltid och behöver aldrig koppla in teven. Faktum är att jag inte saknar teven. Detta faktum torde vara chockerande för alla som känner mig och själv fattar jag ingenting. Kanske är det ytterligare ett symtom på min begynnande 30-årskris. Men golvet är snyggt iallafall.

Och så har vi en skälvande början till ett kök. Ett kök! Faktum är dock att jag inte saknar köket så mycket. Måste vara så att min lättja trots allt är större än mitt ändå ganska stora intresse för matlagning. Och troligen har jag bättre blodvärde än någonsin tack var alla leverpastejmackor. Jeanette ser dock fram emot att åter få ståta med sin paradrätt wokgrönsaker med keso. :o)

Men Jeanette kommer nog, när allt är färdigt, sakna att springa runt som en chinchilla längs väggarna med sin lilla sopborste och -skyffel. Då får hon börja spela golvschack i stället.

Bilder

Ja. Nu blir det bilder. Bilder på huset. Vad det lider. Men först vill jag - mest för min egen skull - dokumentera den stora fisktävlingen som gick av stapeln förra lördagen. Egentligen var det en födelsedagsfest för Marie, men det hela tappade snart all sans och blev ett sällan skådat och blodallvarligt fisktillverkningsjippo. Blodallvarligt. Och ja, jag vet att vissa inte är fiskar.

Sanne gick ut hårt med sin pärlplattedelfin. Här fotograferad upp och ner.

Maria svarade med valen Jonas som hade genomtänkt frisyr, men lite dålig balans.


Catarinas Nemoinspirerade skapelse lämnade ingen oberörd.

Ann hade sytt en slöjstjärt modell jävligt stor av gardintyg. Ett mkt gott försök och en av tre finalister.

Den andra finalisten var jag och min tantfisk Blanche. Vi vann faktiskt sedermera hela alltet.

Den tredje finalisten var Helene med sin tvådimensionella målarbokstolkning. Signerad.

Anna och Gunsan hade gjort en hel sjö. Eller ett hav är det nog med tanke på valen. Thinking outside the box har aldrig varit så inside the box.

Jeanettes superclayfisk diskades eftersom det framkom att hon inte hade gjort den själv. Det hade jag.

Nåväl. Till saken. Såhär ser det ut när man kommer in genom vår ytterdörr. Som synes finns där ett nytt, jättestort hål i väggen in till vardagsrummet.

Och här är köket. Mycket snyggt, yes?

Här kan man på en och samma bild se köket och det jättestora hålet. Men kan även se att fönstret ut mot gatan numera går att se igenom.

Och såhär kan det se ut när man lever hela livet i sovrummet och tvättstugan.

Om floder

Hejhej. Fortfarande ingen kamera och alltså inga renoveringsbilder. Men jag kan säga att det görs framsteg. Till exempel har vi väggar nu. Och tak utan hål. Och snart golv, tror vi.

Under tiden kan jag påpassligt undra hur det gick till när världens floder fick sina officiella namn. Alltså, en flod som är 400 mil lång eller nåt lär ju ha kallats olika saker på olika ställen längs dess sträckning. Folk lär ju inte ens ha talat samma språk. Och lär ju i de flesta fall inte göra det nu heller. Och inte fanns det mobiltelefoner eller ens mail när flodnamnen hittades på. Var det så att Den Vite Mannen kom och bara "Nu ska hela floden heta Niger" och så heter den det på kartan men alla som bor längs med den skiter helt i detta? Eller kallar de den för Niger? Och hur gick då detta till?

Jag räknar nu med att min enorma läsarkrets hjälper mig.

I skymningszonen

Linda Rosing verkar bo en en annan dimension. En fantastisk en, där det blir ljusare på morgonen sedan man ställt fram klockan.

ELLER så stiger hon inte upp förrän vid 20.00-snåret. Då stämmer det ju.

Oavsett så har hon rätt i att det är nice.

Manater, maneter, primater, klenäter

Jag har nu läst på en smula om sirendjur och inser att jag felaktigt har kallat manater för sjökor. Manater är visserligen sjökor, men sjökor är inte alltid manater på samma sätt som människor är primater men det finns andra primater än människor. Ett roligt bifaktum i sammanhanget är att människor tydligen är smalnäsor, vilket dock tydligen inte syftar på själva näsans utseende, utan den smala nässkiljeväggen. Notera även att ordet primater rimmar på manater. Kul ju. Hursomhelst. Jag måste nog tillstå att de sävliga, bananbladsätande varelserna vi såg i Panama borde benämnas manater. Ett problem - och den största anledningen till att jag hellre använt ordet sjökor - är att jag är lite oklar över morfologin (nu använder jag termer som jag inte riktigt behärskar) här. Heter det en manat, flera manater eller en manater, flera manater. Fast då borde det väl vara manatrar eller nåt? Så jag smurfade in på språkrådets hemsida för assistans. Menade ju maneter? undrade de. Nä, för då hade jag skrivit maneter. Tänkte jag. Så jag googlade. De träffar jag fick på manat känns lite tvivelaktiga rent språkvetenskapligt och ofta även faktamässigt. På wikipedia undviker de att skriva om djuren i singularis trots att de inte lever i flock. Det finns helt enkelt inga individer. Hopplöst ihopklumpade är de. Förnedrande bara det.

Jag skulle väl kunna gräva djupare i detta, men jag har ju annat att göra. Så om någon vet...

Och ja, jag ska renoveringsblogga men det blir ju skittråkigt utan bilder, och kameran är på vift. Jag trodde att sambolina skulle hämta den igår, men nä.

Suck

Som om vi skulle bry oss... Gnällspikar.

Har för övrigt epostat Lennart Kempe, en viss präst i Bjästa. Tänkte att han kanske vill ha lite återkoppling.

Och hemma, ja. Det har kommit upp en fet balk som ska förhindra att huset imploderar.

Kopplad

Klädesplagget, vars enda syfte och mål är att försvåra toalettbesök, är inne igen. Jag talar naturligtvis om bodyn. Låt oss alla försöka glädjas på ett stillsamt och värdigt sätt.

Jag sitter hemma i sängen nu. Om man inte riktigt fattar hur fantastiskt detta är så kan man betänka att väggen där alla uttag och dosor och jack brukade sitta är riven. Vi har alltså varit TV-, telefon- och internetlösa i nästan en vecka. Om man då undrar varifrån jag bloggat under tiden så kan man fortsätta undra det så möe man kan. Nu surfar jag mobilt. Jag skulle kunna åka iväg långt, typ till Eslöv, sätta mig på motorhuven och läsa om Fadde Darwich eller någon annan framstående person. Eller, ja, jag hade kunnat det om jag hade haft en dator vars batteri varade lite längre tid än det tar att springa från ett vägguttag till ett annat.

Om tejp

Idag bilar snickaren upp köksgolvet. Viktigt inför en sådan händelse är att omsorgsfullt tejpa igen öppningar till rum man inte vill ska fyllas med ondskefullt cementdamm. Så jag tejpade. Och tejpade. Omsorgsfullt tejpade jag igen flera dörrhål. De tejpades alltså igen med omsorg.

När jag så skulle fly till gymmet upptäckte jag, till skapligt stort förtret, att jag omsorgsfullt hade tejpat in min jacka, med nycklar i fickan, i ett av de omsorgsfullt igentejpade rummen, oklart vilket av dem. Sen log turen faktiskt mot mig en smula när jackan, till stor glädje, återfanns i det första rummet jag valde att omsorgsfullt tejpa upp i jakt på densamma. Tack för detta. När jag så omsorgsfullt tejpat om den omsorgsfulla tejpningen tänkte jag för mig själv att en sådan omsorgsfull tejpning egentligen borde dokumenteras för eftervärlden, men då kameran var omsorgsfullt intejpad i sovrummet blir denna önskan ett olösligt moment 22. Turligt nog hade jag redan före tejpinfernot tagit minneskortet ur kameran med intentionen att uppvisa Jeanettes nya sjökotatuering, egenhändigt tatuerad av undertecknad med spritpenna. Denna bild får ni alltså hålla till godo med.

Till slut lyckades jag alltså slita mig från tejpfilosofiska frågor och ta mig till gymmet, där jag ägnade en timme åt favoritdisciplinerna gång i uppförsbacke, bröstpress och bastu. Väl ute från gymmet utförde jag dagens samhällsnyttiga gärning då jag hjälpte en parkeringsvakt identifiera en gul Chevrolet som just en Chevrolet (du som fick boten kan tacka mig i kommentarsfältet nedan) varpå jag stegade mot biblioteket i syfte att äta en andra frukost samt tillskansa mig ett exemplar av senaste pappers-QX. Denna tidskrift var dessvärre slut (ett verk av Åke Green-maffian?) så istället för att läsa om min stora idol Nour fick jag i dagens upplaga av Dagen, en kristen dagstidning som - inledningsvis framgångsrikt - poserar som vanlig dagstidning, erfara att 28% av röstande i en omröstning tycker att Ulf Ekman vore mest lämpad som andlig rådgivare åt regeringen. Jag vet inget om de andra kandidaterna men tanken på Ulf Ekman i regeringssammanhang känns inte riktigt optimal. Faktiskt skulle det kunna bli det som får mig att till slut emigrera. Klimatet är ju inte nåt man stannar för.

Demolition

Ja, nu har den ägt rum. Den stora rivningen. Man skulle kunna likna händelsen vid en svärm gräshoppor som drar över en åker och bara lämnar naken jord efter sig. Undan gick det.

Innnan gräshopporna kom laddade vi med kolhydrater och ost. Mycket viktigt.

Sen drog det igång. Tigersågar och kofötter så långt man kunde se. Maria gjorde en liten öppning speciellt till Sanne som blev rörd och tacksam och sedan nöjt gick fram och tillbaka genom den innan rosa rummet utplånades.


AnnCa uppfann en sport som gick ut på att en skulle fånga takpanelfnuttar i en plastlåda i takt med att den andra fnuttade iväg dem. Viktigt i sporten är att fnuttfångaren har ett munskydd som en liten hatt på huvudet.


Kaffepaus hann vi också med. Flera stycken. Kanske funderar Marie på om hon ska ge sig in i fnuttsporten och vilken taktik hon isåfall ska använda. Hon har ju hatten iallafall.










När alla hade kaffepausat och fnuttat färdigt och det som skulle rivas var rivet kunde vi så lämna tillbaka släpet. Ett och ett halvt dygn före planerat. Sen vankades det herrplatta och gräshoppescenariot upprepades. Ren tur att jag hann ta ett foto.



Sen fick vi moppa. Här kan man tydligt se hur jag moppar i mitt anletes svett medan Jeanette pratar i telefon med någon väninna.




Efter duschen gjordes en chockartad upptäckt. Någon hade under dagens lopp manipulerat med badankornas placering. Detta är ett återkommande problem som i förlängningen kan leda till att vi inför event av olika slag måste låsa badrummen och hyra en bajamaja.

Idag har vi ägnat oss åt avslappnande tapetrivning och annat småpiff.

Och i morgon kommer snickaren eftersom vi har lite smågrejer kvar att göra innan hemmet är färdigställt.