Åh

Kolla här då. Två högerstrumpor. Tror fan att det var jobbigt att springa i morse.

Tadaa!

Det har varit ett väldigt tjat, så nu kommer bilder. Nu är det bara typ lite lister och nån tröskel som fattas. Ja, och lite möbler och tavlor och lullull och piff då.

Här har vi köket ur en vinkel: Ville inte ta bort alla grejer, för det ska ju synas att nån bor där...

Och här är matplatsen. Den ser lite fattig, enslig och pluttig ut men det blir väl bättre med matta och grejer.


Och så vardagsrummet sett från matdelen då. Ja, som sagt. Det fattas piff. Och TV. Men golvet är så sjukt snyggt! Fast här ser det ut som ett helt random parkettgolv.

Köket sett från vardagsrummet. Ber om ursäkt för att jag presenterar helt uppenbara fakta.

Mona Lisa har kommit upp iallafall, och hon har en helt egen spot.

Ja, och här kan man då se att man numera kan se rakt genom hela huset. Numera får man alltså skyla sig när man går från sovrum till dass, för häcken in till grannen är kapad. Och nästan ingenstans kan man stå och dansa utan att riskera att bli sedd.

Kolla snygga tavlan till höger! Skulle vilja säga att jag målat den, men då blir väl den riktiga konstnären sur.

För ett lite flashigare liv

1. Smurfa in här eller här. Läs och begrunda.

2. Bli medlem. Om du har en blogg, bli VIP-medlem.

3. Berätta för dina kompisar.

4. Ät, drick och var glad. Eller nåt annat. Gratis.

5. Facebooka, twittra, blogga eller nåt annat om ovan nämnda upplevelse.

Bra va? Ju fler medlemmar, desto fler möjligheter att äta, dricka och vara glad, med mera.

Om det fina med skrattrynkor

Fyra veckors konstant kisande mot solen har givit resultat; jag har nu flera gånger i rad lyckats köpa vin utan att visa leg. Sweet.

Prisa gud!

I helgen hade vi senioraktivitetsåterfall. Vi var på loppis. Det var i nån lada och det var kallt så ända in i jävelen, men hej vad vi fyndade. Vi köpte en lampfot som ser ut som en mager rymdraket:

Vi tänkte måla den i nån piffig färg. Eller troligen svart. Svart är bra. Svart är som rymden och tystnaden: Bra.

Och så köpte vi en lampfot i glas:

Och så köpte jag två halsband, men jag vet inte riktigt var jag har lagt dem.

Hursomhelst. det som givit upphov till mitt nära nog religiösa lyckorus är inte lampfots- eller loppisrelaterat, utan naturligtvis matrelaterat. Jo, det är så att hällen är på plats! Den tog så lång tid att tillverka att man skulle kunna tro att det var en magnetröntgenapparat eller rymdfärja som var beställd, men nu är den alltså här och inkopplad och glädjen vet faktiskt inga gränser. Detta stora firades under pompa och ståt med kvibillepasta med stekt halloumi. Så här såg hällen ut innan jag grisade ner den med diverse ostflott:

Det är sant, det de säger om induktion; det går fort. Halloumin var illa ute där ett tag.

Om den spännande invigningen av ugnen

Vad är det här då? en högteknologisk pepparkvarn? Nä, det är en högtalare till datorn. Tyvärr blir ljudet sämre med den i- än urkopplad. Lite tråkigt ju. Men det är nog bara för att vi har en überMac.

Men kolla här då! Pour homme står det på lådan. Jeanette har köpt en manshögtalare! Nu blev det sådär fel igen ju!

Jaja, skit i det. Ugnen kopplades in förra veckan! Dagen efter var jag oerhört sjuk i snuva och halsont men ville ändå premiärköra den. Vad kan man göra som äv väldigt enkelt? Jo, ugnad banan! In med den.

Jag hade ugnen på varmluft med ånga för jag tänkte att det borde passa en banan. Hade tänkt fota medan den var gul men jag blev tvungen att gå på toa och när jag kom tillbaka var den redan svart så jag fotade en annan gul banan som lutade sig lite nonchalant mot några köksredskap.

När det sipprar ut vätska från antiexplosionshålen börjar den lite närma sig färdig. Det var då mkt svårt att få fokus på själva bananen, kanske pga ångan. Då borde jag naturligtvis stängt av autofokusen, men det kom jag inte på förrän nu.

När bananen ugnats färdigt snittade jag upp den som en abborre ungefär. Ritsch!

Sen goffade jag ur grejset och tjoffade ner i en skål med glass.

Sen på med sirap. Det ska vara ljus sirap!

Sen åt jag detta. Till middag.

Och sen ugnade jag en banan till och åt, även den, med glass och sirap. Detta slipper ni se bilder på.

Sirapsflaskan har numera en praktiskt schpritzekorsch. Mkt bra! Kan ha varit så länge, men man köper ju inte sirap varje vecka precis.

Nu om annat. Fläkten har mist sin skyddande hinna.

Och kylskåpet är i bruk. Det ska öppnas med en fotpedal, något som i början kändes omöjligt att lära sig men efter bara en vecka känns helt naturligt.

Gagaa

Som motvikt till alla pensionärsaktiviteter vi deltagit i senaste tiden var vi i helgen på Lady Gaga-konsert men för att inte helt tippa över mot fjortishållet hade vi dock sittplatser. Så där satt vi danssugna och ihattenglada bland vad som från Gagadamens perspektiv måste sett ut som tusentals döda sälar på en klipphäll. Inte ett finger som vickade i takt om man bortser från tonårstjejerna bredvid mig som gjorde flera tappra men fruktlösa försök att stå upp och dansa och liknande vilda tilltag. Vid varje försök fick plötsligt den sura damen bakom dem tillräckligt mycket liv i sin trötta lekamen för att peta dem i ryggen och säga åt dem att sitta ner. Detta pågick tills jag med den självklara pondus och auktoritet som följer med min mogna uppsyn sa till dem att jag tyckte att de skulle stå om de ville det. Det ville de. Så det gjorde de. Resten av konserten.

Eftersom jag såhär i efterhand kan se rimliga anledningar till att man inte ska få stå på sittplats - till exempel så dör man ju om man trillar framlänges - så var detta första och sista gången jag köpte sittplats på en pop- eller rockkonsert. När jag blir för gammal eller tråkig eller sur eller tråkig för ståplats så stannar jag hemma.

Jag skulle här vilja bifoga en högkvalitativ bild från konserten men Macen vägrar kategoriskt kommunicera med min telefon. Vill väl bara prata med iPhones, kantänka.

Hausfrau

Jag vill inte framstå som en person som bara ägnar sig åt kändistester och redovisning därav, så nu tänkte jag uppvisa mina matlagningskunskaper. Minns då att vi inte har något kök. Men. Vi har blivit kompisar med elgrillen! I den kan man grilla korv, grilla korv, grilla korv och grilla mackor, men kanske, tänkte jag, kan man även grilla annat. Givetvis kan man det. Så jag grillade tunnbrödsrullar med tomatsås, keso, svamp, paprika och kvibille gräddädel. Oregano skulle också varit i, men går ju även att lägga ovanpå om man nu skulle glömma. Fast den flyger bort när man blåser för att maten ska svalna så att ha den i är nog ändå att föredra. Gott blev det! Kan ses som ett desperat rop efter hemmapizza och det är det ju också. Hade blivit godare med redig ost istället för keso, men vi försöker hålla en lite halvslank linje här hemma, så...

Nackdelen var väl att det blev en smula kladdigt i grillen. Men det är inget problem, för man kan ta bort grillytorna och diska dem. Vilken grej!

Det förekommer förfrågningar om bilder på renoveringsarbetet, men något sådant har faktiskt inte förekommit på ett tag. Förrän idag! Jeanette målar skjutpartiet! Ojoj!

Och så kan vi diska i maskin nu. Om vi kopplar maskinen till en sladdvinda. Om någon tycker att detta är ett obra förfarande så blunda.

Kanske har jag inte visat myshörnan förr? Där är tanken att vi ska ha snygga dynor, men vi börjar bli ganska fästa vid yogamattan från GeKås.

I stora staden Malmö har vi köpt en fin, röd äggaklocka. Jag vrider upp den ibland för att kolla hur högt den ringer.

Och på kylen har vi en storvinst. Kanske köper vi en segelbåt.

Om man kommer hit och hälsar på så kan man få sova härinne. Vi kallar det fyllecellen. Väggarna är inte svarta, utan färgen heter asfalt. Vi vill ju inte överanvända gråskalan.

Pinsamt, detta

Jag hade ett fel i konstiga kändiskroppar-testet! Men det är faktiskt bara för att jag tänkte att det kan inte vara Tori Spelling på två ställen. De brukar aldrig ha samma svar två gånger! Just i det testet kan man ju i och för sig tycka att Tori Spelling hör hemma två gånger, faktiskt. Men ändå: Bah!

Talang 2010

Jag lider inte brist på fantastiska talanger iallafall. Jag kan både känna igen kändisar som man digitalt bytt kön på och identifiera kändisars gravidmagar. Så bra jag är!







Inga nya bilder på hemmet. Ser ut som innan. Okej, kanske i morrn.

Man undrar ju

Vad är det för fel på karln? Vem hånflinar snett hela tiden? Och varför?

Pyttefnuttehäst

Önskelista:

1. En pyttehäst som är så söt att jag nästan dör.

2. Fred på jorden.

Haha

Läser dumpningsbrev på nätet. Detta låter som nånting jag har skrivit, Men det har jag inte:

”Kära Dave
Jag vet inte hur jag ska säga det här, men jag gör slut. När du i förra veckan sa att du röstade på McCain trodde jag att du skojade. Men när du sa det igen i torsdags förstod jag att du menade allvar. Och när du sa att Palin är ”mycket duktig” ville jag bara spy. Jag visste att du hade dina begränsningar, men jag visste inte att du var efterbliven. Jag önskar att jag kunde säga att jag fortfarande vill vara din vän. Men det vill jag inte.”

Rekrytering

Häromdagen köpte vi en mobil (inte telefon) till två små nyfödda pojkar. Affärstanten upplyste med dyster min om att de just för tillfället bara hade tjejmobiler inne, varpå jag gjorde ett halvhjärtat försök att ifrågasätta det påstådda faktum att fåglar, paraplyer och diverse andra djur och föremål i olika färger är tjejgrejer, men man orkar ju liksom inte hålla på så mycket när folk ändå inte fattar. Hursomhelst så utmanade vi ödet och köpte trots allt en mobil. Såhär ser den ut:

Kanske har hon rätt ändå. De filtade ulldjuren ser nog lite feminina ut. Speciellt den vänstra krokodilen där. Jag vet inte om någon närstående till de arma barnen läser detta, men om det om sådär 16 (eller 30) år visar sig att de blivit bögar, feminister, syslöjdslärare eller på något annat sätt allvarligt skadade av detta så tar vi på oss det, okej?
Sorry.

Keso

Idag hällde jag ut tre dunkar mjölk. En var köpt igår, var oöppnad och har av någon anledning (jag glömde väl bort den) stått ute över natten. En annan gick ut 18 april. Det var inte så farligt. En tredje gick ut 9 april. Den var riktigt läskig. Den gick över hälla ut-gränsen för ganska längesen, och när den väl hade gjort det så ville ju ingen befatta sig med den. Men idag kom jag till den mogna insikten att den antagligen inte kommer försvinna av sig själv. Så jag hällde ut den. Som sagt.

Annars då. Väntar mest på vitvaror. Inte så mkt nytt att visa upp. Men kolla in våra sopsorteringskärl:

Och den alfabetiserade kryddlådan.

Och snyggbrickan från stora möbelvaruhuset. Sån behöver ju inte alla andra hålla på och köpa.

Om knugar och andra

Victoria ska alltså överlämnas till Daniel av sin far. Kungahuset bevisar härmed en gång för alla sin enfald och monarkin sin brist på existensberättigande. Frågan är nu om de tänker ta det ett litet steg längre och dagen efter bröllopsnatten uppvisa ett blodigt lakan. Fin tradition på vissa ställen i världen.

Veckans soundtrack

Runt, runt, runt i huvet går den. Touch me. Inte videon, alltså, utan låten. Så nu delar jag med mig, hehe.

Och ibland är det Güntherversionen. Lovely. Tre dagar i sträck nu.

Halleluja

Här går man runt som en dum ateist och bara låter bli att tro på gud, påskharen, tandfen och annat och så bara - BAM! - får man ett såhär tungt bevis för guds existens i ansiktet, som en örfil så hård att man har tinnitus i minst en kvart! Tydligen finns det helt korrekta profetior i Bibeln! Tydligen har Jesus förutspått att: "Det skall bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. Fasansfulla ting och stora tecken skall visa sig från himlen."

Jag blir alldeles kall. Det är ju verkligen jordbävningar, svält och annan skit på den ena platsen efter den andra. Hur kunde Jesus veta? Hur går jag vidare? Måste ju gå med i kyrkan igen. Gäller det gamla dopet då eller måste jag döpa om mig? Och får jag isåfall presenter?

Fight

Nu har det hänt grejer, alltså! Köket tar form. Igår lades den gigantonorma bänkskivan på ön. Ann och Catarina kom över för att slå Jeanette eftersom hon lurat iväg dem med fullt släp till stängd återvinningscentral och tur var väl det. Inte att de lastade skräp förgäves, alltså, utan att de kom. För bänkskivan var tung. Och stor. Nedan kan den beskådas. Den blyge violen bakom fläkten är snickarn.

Och titta! Vask! Och kran! Ur kranen kommer det fullt drickbart vatten. Fina grejer.

Här är ett hål som ska fyllas med en ugn. Inte vilken skitugn som helst, utan en ångugn. Åh, så saftiga söndagsstekarna ska bli!

Beskåda detta under över alla under. Skjutpartiet är vitt! Det skedde dock tyvärr inte genom något gudomligt ingripande, utan vi fick måla det.

Poppig fläkt va? Tyvärr är det vit- och blårandiga bara skyddsplast och denna ska tas bort sen. Lite av en besvikelse.

Här kan man se den fruktansvärt snygga och kanske lite psykedeliska tapet som vi hittade i en affär i Budapest(på väggarna alltså), varpå Jenaette tiggde till sig en bit som jag fick bära runt på hela dagen och sen tvingade hon en stackare på Colorama att leta upp den. Så om man inte gillar den kan man hålla det för sig själv.

Gimme fud

Okej, nu saknar jag köket. Så in i helvete. Man får svära på sin egen blogg.

Husomhelst. När jag får kök ska jag äta chèvretoast varje dag. Varenda dag. Och pasta med kvibillesås. Och så får jag nog träna en hel del.

Under tiden funderar jag på vad jag ska göra med mitt liv. Trots min oerhört respektabla ålder ska jag förvärvsarbeta i 35 år till, och risk finns att så många år inom vården förvandlar mig till patient på någon låst institution med rastgård. Alltså tänkte jag komma på vad jag vill bli när jag blir stor. Och alltså har jag gjort arbetsförmedlingen intressetest.

Då ska vi se. De tycker att jag borde bli skådespelare, regissör, dansare eller musiker. Eller varför inte scenograf, konstnär eller författare?

Tack så mycket, alltså! Det var ju många intressanta förslag och nu ska jag bara bestämma om jag ska damma av flöjten (som nog rostat sönder), stämma gitarren (som jag aldrig spelat på), återuppta baletten (som jag slutade med när jag var fyra) eller söka in till konstfack eller scenskolan. Baggis ju.

Mysteriernas mysterium. Fotomodell, ett lite udda men existerande yrkesförslag, dök inte upp. Jag känner mig kränkt.

Egna spåningar ger delfintränare, astronaut, performancekonstnär och luftskrivare. Möjligen kung eller proffessionell tv-tittare.